Hunter Dublin

-Gissa vad Frodo. Mamma fick ett telefon numer från 

en gammal dam i morse. Hon sa att hennes man hade hittat

en häst som stod bunden brevid motorvägen. Utan mat

eller vatten. Hunter suckade.

-Jag kan inte fatta att man kan lämna en häst

brevid vägen. Vad tycker du?

Frodo gnäggade. 

-Håller du med mig? sa Hunter förvånat.

Då hördes en gäll gnäggning utifrån stallplanen.

-Vänta här Frodo!

Hunter sprang ut på stallplanen.

-Mamma.. wow hon är fin. Vad heter hon? lyckades Hunter stamma fram.

-Hon heter Shiba och Hunter, gumman kom inte närmare hon är lite närvös.

Har du gjort årdning boxen brevid Frodo? Du vet, den närmast väggen.

-Ja då mamma. sa Hunter och kunde inte sluta stirra på de vackra stoet.

-Vetrineren kommer imorgon. Gud hon har försökt slita sig minst 1000

gånger. Vi måste värkligen skaffa en transport.

För att ni ska få en inblick i familjen.

Hunters mamma driver ett omplacerings företag för hästar. De tar in hästar som

människor inte vill ha längere och säljer dem vidare efter att de återhämtat sig.

Och Frodo (den stora svarta hästen) är Hunters egna och det var på honom hon lärde 

sig rida. Frodo fick Markie (Hunters mamma) som betalning när hon hjälpte en 

gammal bonde till sjukhuset när han fått en hjärtatack. Tack vare henne överlevde han.

Hunter har aldrig träffat sin pappa och Markie har alltid undvikit att svara när hon

frågat.

-Hon ser ju ut att trivas.

-Mamma kolla på Frodo. Han sover!

-Typiskt honom, Hunter nu är det ju sommarlov.

-Ja?

-Finns det inget annat du skulle vilja göra än att jobba i stallet.

-Va?! Nej! Varför tror du det?

-Eh.. jag gumman nu när vi har två hästar att ta hand om.

-Vad?

-Jag har skaffat en stallflicka.

Hon heter Emma och hon börjar imorgon.

-Men mamma så kan du väll inte göra mot mig!

Stallet är ju min plats!

-Ta det lugnt, det kommer bli kul. Hon är i din ålder

och hon älskar hästar! Hon har arbetat på ridskolan innan

men hon trivdes inte. Var snäll mot henne.

-Okej då mamma. sa Hunter surt.

-Hunter jag menar alvar!

-Ja, ja jag lovar att vara snäll..

.:Nästa dag:.

-När du låg och sov var vetrineren här.

-Va? klockan åtta? Skojjar du, så tidigt?

-Eh.. ja. Men hon sa. Mrs Dakota att Shiba mådde bra men att

hon måste lära sig att lita på människor.

-Okej. 

-Jag måste åka in till stan och se om ägaren till Shiba

har lämnat en anmälan. Kan du ge hästarna lunch?

-Hur visste du att hon hette Shiba?

-Det stog på grimman. 

-Okej. Konstigt jag såg ingen lapp..

-Nej den måste ha trillat av.

Och du, var snäll mot Emma. Hon kommer runt lunch.

-Visst..

.:Vid lunch:.

-Hej, jag heter Emma!

-Jag heter..

-Vänta! Säg inget du är Hunter va?

Markie säger att du är jätte bra med hästar. Du kanske

kan lära mig rida! Jag kan inte rida. Jag har bara gått

två lektioner men jag är väldigt bra på att jobba om

man säger så..   Hunter var mål lös för andra gången på

två dagar. Vad gjorde den här lilla flickan här?

Hon såg  ju inte ut att vara äldre en 10..

-Jag är tolv. Hur gammal är du??

-Eh..14. Du är bra på att arbeta alltså.

-Ja! Emma lyste upp som om hon hade fått en fin present.

-Jag är väldigt bra på att jobba!

-Mamma och jag ska bort i helgen, kan du ta hand

om hästarna då?.

-Okej men vart står de?

-Kom så ska jag visa dig.

-Den svarta Frieserhästen heter Frodo. Han är min

och skimmeln heter Shiba. Gå inte in till henne om du inte

måste för hon är väldigt skygg.

-Okej. Men vad är hon för ras?

-Hon är väl en blandras..

-Vet ni inte vilken ras hon är?

-Nej.. Hon kom igår och hon har inga papper.

Men hon ser ut som en arab. Tycker inte du det?

-Jo men vad ska vi göra nu?

-Jag ska rida. Men du kan kanske mocka eller något..

-Visst. sa Emma glatt.

Hunter kunde inte fatta att Emma hade frågat henne om

hon kunde få en ridlektion. Hon som knapt kunde rida!

Eller hon kunde ju styra och så men inte hoppa eller 

rida dressyr. Hon brukade rida i skogen och

i paddocken. Skritta, trava, volter, snätt igenom

och galopp. Att galoppera var så härligt.

Hon älskade när viden tog tad i Frodos man

och den piskade henne i ansiktet.

Emma tittade på de vackra stoet.

Stoet höjde huvudet och tittade på henne med milda ögon.

Hon skulle väll inte skada henne.

Då bestämde hon sig när hon blev ensam skulle hon

rida henne!

.:Nästa dag:.

Så fort Markies bil var utom synhåll

sprang Emma ner till stallet.

-Det här är så spänande!

Hon ryktade Shiba med långa tag.

Hon värkade gilla det. Shiba vippade på öronen

när Emma pratade med henne och skapade med hoven

i spånet. 

Emma tränsade henne med närmaste träns och la på en filt som låg på golvet.

-Nu ska vi äntligen rida!

Emma kramde Shiba.

-Nu ska vi ha kul!

Hon skrittade ner mot ridbanan.

Shiba skrittade med långa kraftfulla steg.

-Nej Shiba vi tar det nog lite lugnt idag, eller vad tycker du?

Plötsligt kom en stor fågel flygande.

Shiba blev vettskrämd och kastade sig åt sidan.

Shiba stegrade sig, Emma hade inte en chans.

hon flög som en vante genom luften och landade med en duns på marken.

Som i en dimma såg Emma hur Shiba galopperade iväg med

slängande tyglar.

-Kom tillbaka...viskade Emma, sen blev allt svart.

Fortsättning följer..

Vad tycker ni?

Sorry för sorgligt dålig uppdatering men det har varit skit

fint väder och så..

En till del kommer nog snart.

När jag tog bilderna började de regna!

Bra effect kanske men endå..

 :) Andrea (:

Del 1, ur Beatrices perspektiv..

Kära läsare,  idag har jag haft en händelse rik dag..

Jag hade precis tagit inn tidningen, jag hade sökt jobb väldigt länge. 

Men i en så här liten by som Riverview är det något man får räkna med.

På första sidan i minimal stor text, 

Arbetare sökes på liten lokal matbutik, kan börja idag.

Anställningsintervju görs på plats mellan klockan 12.00-13.30

Jag vecklade upp tidningen,  jo visst var det ett jobb erbjudande.

Med en snabb blick på klockan insåg jag att jag kunde hinna men då gällde

det att skynda sig. Detta är ju trots allt Riverview..

Jag hoppade inn i bilen, medveten om att mitt hår stod på enda

och sa till mig själv.  -Beatrice nu är det dags att bli vuxen, förstör inte det här nu.

Jag rivstartade bilen. Nu gällde det!

Kan ni gissa vad??

Jag fick jobbet! Jag har nog aldrig varit så här glad, även om jag kom 

fem minuter försent på grund av väg arbete.

Jag satte på en kastrull makaroner, det enda jag har råd att äta just nu..

Telefonen ringde. 

Jag stannade till, vad höll jag på med. Jag hade en kastrull på spisen.

Telefonen ringde igen, gällt och uppfodrande.

Jag lyfte luren. Det var min mamma Desiré.  

Hej mamma!

-Hej gumman hur har du det? Varför har du inte kommit..

Jag avbröt henne snabbt efter som att jag inte ville låta hennes

tjat förstöra min dag.

-Gissa vad, jag har fått ett jobb!

-Grattis gumman jag är så stolt!

..och så fortsatte det, bla, bla ,bla

gumman du måste komma, gumman jag saknar dig..

men jag tänker inte trötta ut er! Tro mig..

Jag  gick upp för trappan med en obehaglig smak i munnen.

Jag hade en konstig känsla av att jag hade glömt något viktigt..

Jag slog den tanken ifrån mig.

Plötsligt började det att pipa, det var brandvarnaren!

Tusan han jag tänka innan jag rusade ner för trappan.

Spisen brann, vad skulle jag göra.

Jag sprang mot branden, jag var tvungen att släcka.

-Hjälp någon!!!! ropade jag panikslagen.

Jag fick tag i brandsläckaren och började släcka. 

Med elden under kontroll fick jag tid att tänka.

Vad nära jag var att dö. Tänk om jag inte hade hört brandvarnaren.

Tänk om. Hela mitt huvud bestod av tänk om..

God natt, kära läsare!   

Vad tyckte ni??

Jag blev sjukt nöjd med första delen, och om internet

kraschar nu så vet jag inte vad jag gör..

Skriv gärna vad ni tyckte om den i kommentererna!

/Andrea